Rapport från LA / 3

IMG_3420 - CopyMartin Geijer är en av de mest erfarna improvisatörerna i Sverige och har startat flera av de improvisationsteatrar som finns i Stockholm idag. Med sin långa erfarenhet är han idag en av de främsta pedagogerna i Sverige när det gäller improvisationsteater, kroppsspråk och kreativitet. I dag driver han Improvisationsstudion och Improvisationsstudion Förlag. I december reste han till Kalifornien för att kolla in den amerikanska impro-scenen.

 

 

IOWest och UCB
Ett gemensamt drag för Groundling, UCB och IOWest (Impro olympics) är att utbildningsverksamheten är lika betydelsefull som det konstnärliga uttrycket. IOWest och UCB är mer folkliga och inte lika proffsiga sceniskt som Groundlings, men alla tre jobbar på samma sätt med olika nivåer på kurser som deltagarna förväntas gå för att få vara med i deras olika inhouseteam eller ensembler. Alla tre jobbar nästan lika mycket med sketch som med impro. Groundlings tar mer betalt för biljetter till sina föreställningar ($18) än de andra två som tar mellan $5 och $10.

IMG_1414[1]

Jennifer Gardner i foajén/baren på IOWest

IOWest   
IOWest öppnade 1997 och är egentligen en avknoppning från Charna Halpern och Del Close Impro Olympic i Chicago, något de inte får heta idag eftersom olympiska kommittén satte p för det. Jag hann bara se en föreställning »The opening night« som egentligen inte är deras egen föreställning utan en egen produktion. Teatern har den bästa adressen av grupperna jag besökte – mitt i West Hollywood. Du kliver rätt in i en fullpackad bar som är deras foajé, mycket trevligt. Här träffade jag Jennifer Gardner svensk/amerikan som först lärt sig impro hos ITS i Stockholm och nu har flyttat till LA för att lära sig mer. Jennifer är entusiastisk och försöker sätta in mig i de olika stegen i klasserna hon tar och hur det funkar med impro i LA. Vidare berättar hon om att hon är en »intern« och  jobbar på teatern administrativt mot att hon får gå vissa kurser gratis. Under vårt korta möte i baren kommer det fram folk och hälsar hela tiden och det känns mer som en teaterfest, där olika skådespelare/improvisatörer, studenter och lärare hänger en fredagskväll. Jennifer kommer från en elevföreställning hon varit med i på en lilla teatern i närheten,  »Del Close Theatre«, och hon måste tillbaka för att få »Notes«. Vi säger hejdå och jag kollar in showen »Opening Night«.

Opening Night på IOWest

Opening Night på IOWest

Salongen är ruffig och med ett hundratal publikplatser. En sladdrig projektionsduk visar en blandning av ren reklam, puffar för andra föreställningar och bilder på tidigare skådespelare som jobbat på teatern och slagit igenom. En bartender tar upp beställningar och publiken (en blandning av folk utifrån och från kurserna) rasslar in en bra bit efter att föreställningen börjat. Jag hade blivit rekommenderad showen av flera jag träffat och hade ganska höga förväntningar.
Stanislavskij säger i någon av sina böcker att en bra måttstock som en teaterelev bör hålla sig till är: »Älska konsten i dig och inte dig själv i konsten«. Ni har säkert hört det tidigare, men det har inte ensemblen i »Opening Night«. Gruppen (fem sköna vita killar och två av det andra inte lika viktiga könet) äntrar självsäkert den lilla scenen och hälsar publiken välkomna. Utan att värma upp ber de sedan om ett ord (spegel blev kvällens bidrag från publiken) och så börjar en enaktare i musikalgenren utan hjärta. Vi har sett det förut. Improvisatörer som slutar utmana sig och ta risker.  De är dock MYCKET skickliga och hyfsat bra på stämsång, Pianisten har en bred kunskap om genren och lyfter skådespelarna och storyn rakt igenom.
Jag retar mig på är att de vet att det är duktiga och nöjer sig med det. Killarna tar ogenerat stor plats och tävlar inbördes om att synas mest. Tjejerna kämpar att få vara med, men ser inte ut må dåligt av att få spela andrafiolen. Publiken vill ha kul och det har vi mestadels, men ett tränat öga ser hur själsligt slitna improvisatörerna egentligen är. En liten härlig ångest växer sakta i magen under föreställningens gång.

Scen och salong på

Scen och salong på UCB Franklin

UCB
UCB (Upright Citizen Brigade) har två teatrar i LA, UCB Franklin och UCB Sunset. Båda scenerna har också salonger med ungefär hundra publikplatser, men USB Sunset består dessutom av flera klassrum och en mindre studioscen. Teatern också en avknoppning från den anrika teatern med samma namn New York. Teatrarna drivs av den konstnärlige ledaren Mike Stiller, som kvalitetsgranskar och lägger spelschemat. Teatern har ingen egen ensemble utan består av flera inhousteam och har också proffsiga utomstående grupper med på repertoaren. De ger minst tre föreställningar varje kväll på båda teatrarna och när jag var där en torsdag var det fullsatt och kön till nästa föreställning ringlade långt ut på gatan.  De blandar sketch, stand up och impro (mycket Harold) och har en OMFATTANDE utbildningsverksamhet som går bra. Mike Stiller började som många andra med att ta klasser och sen jobba sig upp och få mer och mer uppdrag.

IMG_2331[1]

Mike Stiller och den ringlande kö utanför UCB Franklin

Vad tar jag med mig då? Det första jag tänker försöka ändra på i vår egen verksamhet är att vår teater ska representera samhället i övrigt och jobba för mångfald mer aktivt, på riktigt. Impro är en medelklassaktivitet och jag ska föreslå sätt att överbrygga ekonomiska hinder och knyta till oss fler människor med annan bakgrund. Los Angeles består av 50 % hispanic, 20% helvita 10% afroamerikaner och 20% asiatamerikaner samt en massa papperslösa mexikaner. På scenerna står bara vitingar i all sin härlighet. Publiken är lite mer diversifierad, men mestadels euroamerikaner. Mike Stiller från UCB säger att det pågår en diskussion kring detta på teatern. Systemet att du måste gå flera kurser för att bli upplockad i de högre divisionerna gör att fattiga talanger inte har någon chans.

Jag tror att de skulle hitta mer publik om de hade fler förebilder på scen än de vita. Det gäller oss också.

Det andra som slår mig är hur levande Sveriges improvisationsscen börjar te sig med en bred konstnärlig experimentlusta och tillväxt av nya improvisatörer. De vattentäta skott som finns mellan teatrarna i LA tror jag hindrar improvisationsteatern att utvecklas. Trots att en stor nyfikenhet på vad de andra gör så finns det inget forum för utbyte av idéer eller personer som driver detta. Med tanke på det ENORMA uppbådet av skådespelare och teatrar borde det här finnas improvisationsteater i världsklass, typ Cirque du Solei, men det kanske kommer. Jag tror att snurren kring Hollywood och drömmen om att slå igenom tar konstnärlig energi. Svårigheten med att ha oavlönade skådespelare på scen, kväll efter kväll, gör att det inte finns kraft över än att bara göra det teatrarna redan kan. Många är dock jätteskickliga och övertygade på ett sätt som vi saknar hemma – de satsar 140% på allt.

Jag tänker också på hur vi kan bemöta publiken på bästa sätt och önskar att vi kunde hitta en svensk version av amerikanernas fantastiska servicekänsla och öppenhet. Så har du några frågor så tveka inte höra av dig. Jag heter Martin och jobbar på Improvisationsstudion. Kom gärna förbi på en kaffe så kan vi berätta mer om vad vi gör här på teatern. Ses!

https://www.ucbtheatre.com/

http://ioimprov.com/west/

______________________________________________________________________________________________

förlagslogo

Bloggen om improvisationsteater
kommer till dig
med kärlek och omtanke
från Improvisationsstudion Förlag
redaktör: Sara Beer
Dela sidan med någon
Detta inlägg är publicerat i Bloggen om improvisationsteater, Bloggen om improvisationsteater, Okategoriserade. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar eller en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress publiceras eller delas aldrig. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*
*

  • Improvisationsstudion i sociala medier

    Följ oss där det passar dig bäst...

  • Senaste nytt och bloggen

    Här får vi nyheter samt möta tankar, drömmar och idéer om improvisationsteater. Varje fredag bjuder vi in improvisatörer från olika teatrar, både i Sverige och internationellt, att skriva om sina visioner och inspirationskällor. Den här bloggen är en diskussion om improns form och framtid ur olika perspektiv – personligt och professionellt, kulturpolitiskt och konstnärligt.

  • Alla inlägg