Heterobloggen #1

I Heterobloggen får vi följa arbetet med den improviserade föreställningen »Hetero« som kommer att ha premiär på Improvisationsstudion lördagen den 25 mars. Boka biljetter här! Ensemble och regissör kommer att dela med sig av konstnärliga, politiska och personliga tankar om processen. Spännande!

Regi: Gunilla Edemo
Improvisatörer: Lotta Malmhester, Ami Hallberg Pauli och Elin Almén.

Var så goda!

Jpeg
Lotta Malmhester

2017-01-26
Längtar efter att fatta mer, se mönstret tydligare. (Som att det fanns ett mönster, som att det fanns ett svar, ett facit.) Samtidigt är det en känslomässig resa – lättnad ibland, skratt! – när jag känner igen beteenden eller situationer.

Andra stunder bankar hjärtat: ”Så här det inte!” Bara för att det inte är så för mig. Det kan ju vara så för andra. Men bultandet i brösten skulle ju också kunna vara en vild förnekelse: Blundar jag? Vill jag inte se?

Jag och Ami ska gå ut på stan som killar. ”Klä ut oss” men försöka vara. Känns svårt. Jag inbillar mig inta att någon kommer att tro att jag är man om de är närmare än 20 meter. Spännande ändå Jag ska kolla om någon av sönerna har ett par passande, slitna gymnastikskor.

2017-01-27
På onsdag ska vi alltså »draga«. Klä ut oss till män. Genus blir synligt när jag skriver så. Lite grann, på samma sätt som jag »klär ut mig« till kvinna – heterokvinna – varje morgon. Jag klär ju ut mig till mycket mer än det förstås: kön, klass, etnicitet, ålder, yrke, någon slags självbild. Jag gör det varje dag utan att ifrågasätta. Eller ja, lite ifrågasätter jag förstås. Ska jag ha den svarta koftan med knappar över den gråblå t-shirten? Eller den svarta koftan utan knappar? Ska jag ha mina svarta jeans eller de blå?

Igår jobbade vi med asymmetriskt rollövertagande. Det är den repetition som gett mig flest aha-upplevelser hittills. Skillnaden mellan status och rollövertagande – går det att skilja åt? Att bry sig om den (de) andra och att hela tiden försöka leva sig in i den personens (de personernas) situation innebär ju lätt ett lågstatusbeteende, att försöka vara till lags. Det var svårt att spela man och behålla det maskulina kroppsspråket samtidigt som man gjorde ett asymmetriskt rollövertagande. Svårt att behålla det feminina kroppsspråket när man inte skulle göra något rollövertagande alls, bara se världen ur sitt eget perspektiv. Svårt till och med att skriva om det. Hur pratar man om sånt här?

//Lotta