Make your partner happy!

 Lennart_R_Svensson_2Lennart R Svensson är professionell skådespelare och en av de första improvisatörerna i Sverige. Redan 1983 gick han och Helge Skoog en kurs med Keith Johnstone i Stockholm. Han startade »Teatersport« på Stadsteatern och gjorde två TV-serier av »Teatersport«. Han skapade de nya formaten »Hjälp! Var är mitt manus?«, ”»A.S.I.F.N.B« och »Familjen« och introducerade »Gorillateater«, »Micetro« och  »Lifegame«. Nu undervisar Lennart mest när det gäller improviserad teater men syns då och då på stadens improvisationsscener. Han har också en mängd uppdrag för företag, organisationer och vårdinrättningar där han föreläser underhållande om kroppsspråk och kommunikation.

 

»Make your partner happy!« Dessa ord, sagda av Keith Johnstone på min första workshop med honom 1983, förändrade mitt arbete som skådespelare. Ingenstans inom teatern, inte ens på scenskolan, fick vi lära oss olika tekniker om samspel. Vi skulle ta reda på allt om vår roll och sedan spela den så bra vi bara kunde. Vi var koncentrerade på vårt eget arbete. Alla elever jobbade med sin hållning, röst, fäktning, blankvers och karaktärsskapande. Om inte medspelaren gjorde som man ville eller spelade det man behövde blev man irriterad. Lusten låg i att få visa upp det man erövrat av rollens karaktär. Inte i samspelet. Det var jag som skulle prestera. Inte vi.

Jag minns att det var en väldigt lustfylld workshop med Keith den där gången och att få ha så roligt på scenen var något ganska nytt för oss alla. Till en början var vi nog alla ganska tävlingsinriktade och Keith hade fullt sjå att få oss att förstå att det var kompisen på scenen som skulle »vinna« eller ha roligt. Inte du. När vi lyckades med det fick vi belöningen genom ett roligt samarbete. Och att scenkompisen tog hand om en var en härlig trygghet. Så, långsamt upptäckte vi att den tekniken gjorde oss alla mer avspända, kreativa och närvarande. En förutsättning för allt bra skådespeleri.

Detta är nu någonting som massor av människor tränar på i ett otal impro-kurser världen över. Det är härligt att se hur Keiths »evangelium« sprids vidare till nya improvisatörer eller för den delen, direktörer, kassapersonal eller sjuksystrar. Det ligger en befrielse i att förstå och använda kraften bakom »make your partner happy«. Tänk så mycket som blir enklare när man lever efter det. Samtidigt är det sorgligt att se att på vissa improvisationsteatrar verkar denna idé ha glömts bort. Alltför ofta ser jag improvisatörer som kämpar för att vara roliga eller vill visa upp sina färdigheter för att få bekräftelse. Snabba skratt eller originalitet verkar vara målet. Det resulterar ofta i en publik som kräver skratt och inte berättelser. Att ta till sig Keiths tankar om improvisation på scenen betyder också att stå upp för demokrati och gemenskap. En bra kväll på en improvisationsteater ska ge publiken en stark känsla av samarbete och gemenskap, att improvisatörerna på scenen tar hand om varandra. Då sprider vi, som håller på med detta, något gott, utöver skratt och dråpliga vändningar.

En omtumlande erfarenhet av »make your partner happy« gjorde jag och mina kompisar i teatersportlaget The Royal Swedish Team när vi for till Australien sommaren 1988 för att delta i VM i Theatresports i Brisbane. Laget bestod av Helge Skoog, Pia Johansson, Peder Falk och undertecknad. Dagarna i Australien innan tävlingarna var uppsluppna. Vi träffade improvisatörer från hela världen och dom var mäkta imponerade över att vi inte bara kunde prata engelska bra utan att vi också kunde skämta på det språk som inte var vårt modersmål. Vårt självförtroende stärktes och vi såg fram mot vår första tävling med stor lust. Vi skulle möta Australien i vår första match och dom slängde sig ut i den första utmaningen. Domaren läste upp en rubrik som vi inte alls förstod, dels p g a dialekt men också på att han talade så fort. Det Australienska laget for omkring på golvet och skrek till varandra. Vi förstod inte ett ord. Dom liksom dansade omkring i sin scen och var väldigt fysiska. Publiken skrattade hejdlöst. Vi förstod ingenting. Domarna gav maxpoäng och hela publiken ställde sig upp och applåderade. Så var det våran tur. Domaren läste upp vår utmaning: A mermaid in Dave Jones´ locker.

Plats på scen! Vi tittade på varandra. Ingen av oss förstod någonting. (Kom ihåg att detta var långt innan filmen »Pirates of the Carribean«.) Vi förstod inte vem Dave Jones var och inte kom vi på vad »locker« var för något. Domaren påpekar att vi måste upp på scenen. Då slår det mig att »locker« är ett omklädningsskåp så jag säger till de andra: Vi gör en bastu och du kommer in Pia! Redan innan vi hunnit börja buar publiken och när vi försöker säga något till varandra förstår vi inte vad vi säger och inte publiken heller. Alla buar nu högt och domaren avbryter oss och vi får gå och sätta oss. Vi får 0 poäng.

Pattie i T-shirt
Keith, Helge, Pia och Lennart på väg till VM i Australien.

Förvirrade över det hätska tempot och att det är så svårt att höra vad de säger gör oss spända och stressade. Resten av matchen minns vi inte riktigt klart. Vi vet att vi försökte en utmaning till men kommer inte ihåg vad det var mer än att vi fick lämna scenen igen med 0 poäng. Vi blev inte kvalificerade till finalen samma kväll. När det blir paus går vi in i omklädningsrummet tysta och nedslagna. Vi har misslyckats totalt och av all vår fantasi och humor blev det ingenting. Vi känner oss pinsamt dumma och ointelligenta. Vad publiken måste ha skakat på sina huvuden och undrat vad vi gjorde där. Och alla de andra lagen måste ju se oss som ena riktiga rookie’s utan någon som helst begåvning. Helge bryter tystnaden med att säga: – Jag ringer till min fru och säger att jag flyger hem tidigare. -Jaa, vad har vi här att göra, svarar jag och ser att de andra mår riktigt dåligt. Det gör ont i våra kroppar på det sätt som ångest kan göra. Då knackar det på dörren.

Patti Stiles
Patti Stiles

»Hi guys!« Två stycken från Keiths teatersport-team i Calgary tittar in och undrar hur vi mår. De har suttit i publiken och sett allt. De säger att de förstår vad som hände med oss för de tyckte själva att det var otydligt, stressat och att vi fick för lite tid till att bygga en historia. »Teatersport här är verkligen inte som hos oss i Calgary«, säger dom. »Vi har ju sett er tidigare i Sverige och vet att ni är grymma. Vi undrar om ni skulle kunna hjälpa oss nu när vi ska upp efter pausen? Vi vill att ni ingår i vårt lag som extra medlemmar. Nu är det bara upp på hästen igen«.

Deras varma och positiva inställning till oss fick oss att må bättre och under deras match mot Londongänget deltar vi till och från och har till slut riktigt roligt. Vi slappnar av och fantasin rinner till. Under en scen i en bowlinghall får jag ett infall och slänger mig upp som bowlingklot och rullar iväg när dom kastar. Det blev så bra och roligt att det gav mig den kvällens »Moment of the Match«. Det vände där i omklädningsrummet när Pattie och Mike kom in till oss. Utan dom hade vi aldrig vunnit en av de 7 åtråvärda VM-titlarna senare samma vecka.

Tack än en gång för att ni i Calgary-laget såg vårt misslyckande, bestämde er för att ta hand om oss, satte er prestige åt sidan och levde efter devisen »Make your partner happy«!

Lennart R Svensson 2016

_________________________________________________________________________

förlagslogo

Bloggen om improvisationsteater
kommer till dig
med kärlek och omtanke
från Improvisationsstudion Förlag
redaktör: Sara Beer