My Gudmundsdotter driver imprcomedy-gruppen Presens tillsammans med Erik Broström. Du kan också ha sett henne i föreställningar, som kursledare eller på företagsjobb för många teatrar i Stockholm, bl a Improvisation & co, Stockholms improvisationsteater, Improvisationsstudion, International Theater Stockholm och Aktör Edutainment. My har dessutom uppträtt på Second City och New York Improvfest. Hon har ett brinnande intresse för humor och förra året var hon aktuell med Youtube-serien Erik o My. www.presensimpro.se

Jag har fått äran att öppna den här bloggen för tankar och ideér kring improvisationsteater. Här kommer en av mina många käpphästar kring mitt yrke:

Vår tids rädsla för humor

Alla vill vara roliga. Vissa vill det mer än andra men ingen strävar efter att vara tråkig. Ändå är mantrat på alla kurser och diskussioner kollegor emellan i improvärlden att vi inte ska försöka vara roliga. Jag tillhör samma skola – vi ska inte forcera humorn. Men improvisationsteater gör sig ändå bäst när det får vara roligt. Faktum är att jag aldrig har sett en föreställning av professionella improvisatörer där jag inte åtminstonde dragit på munnen någon gång under showen.

Det finns så klart bra impro som kan vara riktigt allvarligt och gripande. Spelar du en scen om en skilsmässa eller att någon vi sympatiserar med förlorar sin mamma så ska vi ta vara på det och våga låta oss bli berörda. I vår tid så anses allvaret vara finare än humorn, och jag märker på kursdeltagare och kollegor att det inte är lika eftersträvansvärt att vara rolig som seriös. Men är det lättare att vara rolig? Svaret är nej. Det är i själva verket mycket svårare.

En improvisatörs resa brukar se ut så här: Du börjar med impro, du blir frälst av att det kan vara så kul, och lätt att vara rolig för att det är spontant och tokigt, men än är det bara kul och lätt. Du behöver inte tänka så mycket utan bara leka med nya bekantskaper. Efter några kurser inser du att det är massa fantastiska regler att hålla reda på (vet du inte vilka dessa regler är så borde du gå en kurs omedelbums). Du vill utvecklas och våga vara allvarlig, lekfullheten försvinner och du grottar in dig i läran att du inte behöver vara rolig. Du är inte på basnivå nu och kan visst spela seriös impro. Du lär dig storytelling och utmanar dig själv i att våga visa känslor på scenen.

Men sen då? Sedan kommer det absolut svåraste: att vara rolig på riktigt. Alltså inte vara rolig för att impro är kul i sig, utan att klara av att göra riktigt rolig oforcerad improcomedy. Jag syftar inte på games (även om games också kan vara riktigt svårt och förtjänar betydligt mycket mer cred än vad det har i dag) utan på att hitta, i dessa allvarliga scener som du har övat på så länge, humorn.

—————————————————————————————————————————————————————————————

Bloggen om improvisationsteater
kommer till dig
med kärlek och omtanke
från Improvisationsstudion Förlag.
Redaktör: Sara Beer