Värna om varandra

Bloggen om improvisationsteater

IMG_1466

Victoria Bang är producent, improvisatör och kursledare på Gbgimpro – Göteborgs improvisationsteater. Hon har varit aktiv i gruppen sen 2006. Hon spelar och undervisar även på Improvisation & Co i Stockholm under hösten. Victoria skapade succéformatet Teve i Göteborg, som gått för fulla hus i fem säsonger. Hon har alltid en flygbiljett bokad till någon improfestival ute i världen! Tidigare frilansade hon som skådespelerska, men har de senaste fyra åren satsat 100% av sin tid på improvisationsteater.
För mer info: www.gbgimpro.se

 

Jag är en typisk improvisatör med tre jobb – 1: producent, 2: improvisatör, 3: kursledare. En klassisk kombination för att kunna livnära sig och det är fantastiskt på så många sätt. Att få träffa kursare och lära dem improvisationsteaterns alla verktyg, att liva upp torra konferenser  eller att få spela egenproducerade föreställningar med känslan av lycka när folk köpt biljetter till just vår teater för att de vet att de kommer att få en kanonkväll. Det är också fantastiskt roligt att få jobba med kollegor man tycker om, som är vänner även utanför jobbet. Producentbiten är slitigare – marknadsföring, projektledning och ekonomi – men jag känner mig lyckligt lottad. Jag lever och andas impro och älskar mitt jobb.

Men så kommer vi till den delen som inte är så rolig. Sverige är litet och trots att improvisationsteatern växer, så sliter vi för att kunna få ut en lön varje månad. Mycket arbetstid får vi inte betalt för, men arbetsuppgifterna måste göras ändå. Det är ett aktivt val, så egentligen ingenting vi gnäller om. Men när man sliter för att få publik eller att få in de sista bokningarna så att kursen ska bli av, kan ibland gränserna suddas ut för moralen och attityden mellan oss yrkesverksamma improvisatörer. Vad gör vi för att uppnå våra mål?

När jag blev ombedd att skriva det här visste jag inte om jag skulle våga. Men vi måste våga prata om respekten mot andra improvisatörer och grupper. Det är ett känsligt ämne, som vi aldrig pratar offentligt om – som en härsken ost längst bak i kylskåpet, som ligger där och osar. Ibland är kylen full av en massa godsaker, och då tänker man inte på den där osten. Men titt som tätt kommer den härskna doften från osten igen.

Hur behandlar vi varandra egentligen? Eftersom vi jobbar med samma sak, är det viktigt att ha en tydlig linje i konstnärligt upplägg, föreställningsformer, kurser och marknadsföring. Ibland liknar vi varandra eftersom vi använder oss av samma språk, men ibland är det tydligt att det inte beror på det. Det kan röra sig om att man skapar snarlika koncept, att man luftat en idé som senare dyker upp på en annan teater, eller ryktesspridning som poppar upp, t.ex ”Det går inte att jobba med hen, bara så du vet”, vilket leder till halvsanningar som sprids och faktiskt kan skada andras arbete. Och det här gäller både små uppstartade grupper och etablerade namn.

Hur ser moralen ut i branschen? Får vi göra precis som vi vill? Är det ”jag kan inte göra någonting åt det ändå, så fuck it!” som gäller? Ska man tänka ”är man duktig och kan sin grej så kan man ändå nå hur långt som helst”? Jag är inte ute efter att peka ut någon – alla vet vi exakt vad vi gör och problemen ser likadana ut i impro-världen även utomlands. Och det har fått mig att reflektera mycket över hur jag vill vara som medimprovisatör i branschen.

Avundsjuka, en dålig säljperiod, eller stress kan få oss att gå över gränsen för vår egen moral – men vid sådana tillfällen borde vi tänka: vad gör jag, vem är jag och hur påverkar det mig och andra? Finns det någon annan väg att gå, eller måste jag gå den hårda vägen, för annars har jag inte mat på bordet nästa månad? Krocken mellan vår öppna, kreativa bransch och att driva företag går inte alltid hand i hand. Utåt sett, mot publiken och offentligheten spelar det ingen roll, för de ser ingenting av de här sätten att nå framgång. Men inåt, mot branschen är det en annan femma. Vi måste också prata om det här med den generation som vi undervisar just nu. Om tio år är några av våra kursare där vi är nu. Och då är det viktigt att vi har en bra grund, en rättvis moral och attityd som smittar av sig på kommande impro-generationer.

Jag vill helt enkelt att vi som improvisatörer tar ett större ansvar för vad vi gör och hjälper och inspirerar varandra utan en dold agenda. Impro-Sverige har råd med det i längden och då blir vår bransch ännu roligare att vara i. Vi har alla valt att viga våra liv till detta förunderliga yrke som improvisatörer. Vi andas och lever impro. Och det är både få förunnat och väldigt, väldigt roligt. Ha en riktigt trevlig helg nu, varenda en av er!

____________________________________________________________________________________________________________

förlagslogo

Bloggen om improvisationsteater
kommer till dig
med kärlek och omtanke
från Improvisationsstudion Förlag
redaktör: Sara Beer