Hur fungerar fantasin egentligen? Var kommer alla idéer ifrån? Improstudion och Martin Geijer djupdyker i fantasins och kreativitetens spelregler i en serie för Impromagasinet i åtta delar.

Om vår konventionella kreativitet

Ibland hamnar vi i den där situationen: ett socialt event ska planeras. Vad ska vi hitta på? Det gäller oavsett om det handlar om:

1. AW på jobbet
2. BRF-städdagen
3. Sommaravslutningen för fotbollslaget
4. Föräldrafesten på förskolans dag

Låter det bekant? Vad föreslår du för planeringsgruppen? Läs de fyra eventen en gång till ovan och tänk efter.
Låt mig sen gissa:

1. Quiz
2. Tipspromenad
3. Grilla korv
4. Grilla korv

Visst – roliga, fungerande aktiviteter. De skapar gemenskap och ger alla möjlighet att bidra. Men ur ett kreativt perspektiv är det problemlösning på låg nivå. Vi upprepar bara det som fungerade någorlunda förra gången.

Fantasin i koppel

Det visar hur vår fantasi ofta går i koppel. Trots att den kan skapa nya världar, får den sällan chansen – särskilt inte när trygghet och social förutsägbarhet står på spel. Vi kontrollerar fantasin istället för att låta den styra oss och konventionella idéer upprepas nästan mekaniskt.

Vi hör därför sällan:

– Ska vi ha förskolans dag på en technoklubb? Jaaa!

Här vill jag skjuta in att jag  använder ibland fantasi och kreativitet nästan som synonymer – men egentligen är de olika. Fantasi är förmågan att föreställa sig något, kreativitet är när den föreställningen blir både ny och användbar.

Känslan av kreativitet är inte samma sak som kreativitet

Här kan vi börja prata om äkta kreativitet – den som skapar något nytt, bryter mönster, och inte bara återvinner gamla idéer i ny kostym. För det är stor skillnad på att känna sig kreativ och att faktiskt vara det.

Redan på 1950-talet skilde J.P. Guilford mellan reproductive thinking (att återanvända lösningar) och productive thinking (att skapa något genuint nytt). Det förstnämnda dominerar i vardagen – det är tryggt, beprövat och ofta tillräckligt. Som att grilla korv på föräldradagen.

Kreativitetsillusionen

Vi människor är mästare på att återanvända idéer med små variationer. Vi upplever det som kreativitet, men forskningen visar att vi ofta överskattar hur nyskapande våra idéer verkligen är. Detta fenomen kallas ibland kreativitetsillusionen – när en idé känns ny för att den är ny för oss, inte för att den faktiskt är originell.

Teresa Amabile (1996) betonar därför att kreativitet inte bara handlar om hur något känns, utan också om hur det uppfattas – av andra – som både nytt och användbart i ett större sammanhang

Riktig kreativitet innehåller nästan alltid ett inslag av risk. Någon måste våga föreslå det som först känns helt obekant: en konferens i skogen, ett barnstyrt skolavslutningsprogram – eller ja, en technoklubb för förskolan.

Just därför fastnar vi ofta i det konventionella – tryggheten vinner över risken. Men i den lilla obekväma spänningen, där det känns obekant, där bor ofta den verkliga kreativiteten. Annars blir det en rundgång i det trygga som inte tar utvecklingen vidare. 

Ska tillägga att kreativ utveckling till exempel i forskning inte nödvändigtvis behöver vara riskfylld utan kan ske i små trygga steg. Skillnaden är dock att i forskning så söker man aktivt efter det som kan vara fel i ens antaganden – det som riskerar att kullkasta eller bekräfta den ursprungliga tesen. 

Till slut

Så nästa gång frågan kommer: Vad ska vi hitta på?

Börja gärna med korv, quiz och tipspromenad. De är stabila startpunkter – de skapar trygghet. Men stanna inte där. Lägg till en motfråga:

Vad är det vi aldrig brukar göra – men kanske borde?

• Karaoke på BRF-städdagen som avslutning för att skapa gemenskap och historia tillsamans?
  
• Föreningsfest där alla klär ut sig i tidstypiska kläder när föreningen bildades och bjuder in en gammal räv som var med från början?
  
• Barnen bestämmer föräldrafestens program och vi lär oss att släppa kontrollen och lita på barnens kompetens?
  

De flesta idéerna kommer att kännas opraktiska, oväntade eller för knasiga – och många kommer att rensas bort. Men några innehåller fröet till något verkligt nytt. Något som inte bara upprepar förra årets upplägg, utan öppnar för ny gemenskap, nya samtal och nya upplevelser – att ha en historia att dela.

Ses där ute – eller här inne!