Improns underbara tvåsamhet

Jag såg Elin Almén och Maximilian Hansen spela sin föreställning Dårskap nyligen och det var något som fick mig att fundera på vad det är lockar och kittlar lite extra mycket med just den här formen av impro. När jag ser en duo – en föreställning med två improvisatörer på scen – får jag ofta en känsla av att vi här får vi syn på improvisationsteaterns kvintessens. Två improvisatörer som … ››

Improteaterns fyra stadier

Det är intressant att se hur vissa mönster upprepar sig, hur vissa beteenden återkommer bortom kulturella, sociala eller geografiska skillnader. Trots att vi inom improvisationsteatern är motståndskraftiga mot upprepning, kan vi inte undgå samma spridningsmönster. Baserat på denna observation identifierade jag fyra stadier: Grodden, Delningen, Finfördelningen och Det nya paradigmet. Steg 1: Grodden I allmänhet börjar allt med en person som kommer med nyheten, den nya leksaken, det där annorlunda … ››

Att hålla kurs: omfamna kaos och kreativitet

För ungefär 6 år sedan satt jag och åt lunch på Improvisationsstudion medan Martin Geijer (han äger teatern jag jobbar på) värmde gårdagens palak paneer i mikron. “Tänkte du skulle hålla lite kurser, Annika.”»Va?«“Vore väl kul!” Han tänkte att jag skulle hålla lite KURSER. Han tänkte att JAG skulle hålla lite kurser. Jag blev jättepepp – och jätternervös. Förvisso hade jag hållit på med impro sedan hednisk tid, men hålla … ››

Vad ska vi ha publiken till?

Utan publik är en föreställning ingen föreställning. Inom textteater, dans, performance, opera och så vidare finns det oftast en överenskommelse; vi vet att dom på scen vet att vi är där i publiken och vi vet att dom vet att vi vet att dom är där, på scen alltså. Men som publik förväntas vi oftast sitta still, stänga av mobilen, inte prassla med godispåsar eller hosta och att applådera när … ››

Oss är en frälsare född

Det skojas ibland om att improgrupper är sekter. It´s funny because it´s true, osv. Vilka är då kursledarna som frälst gruppen med improvisationsteaterns trossatser och sakrament? Efter många år som medlem i en improgrupp med en karismatisk ledare (som det var traumatiskt att lämna) har jag funderat på den frågan. När jag nu sedan några år själv varit kursledare inser jag att det är något mycket omvälvande med kulten som … ››

Improns lingua franca

Inom improvisationsteatern är engelskan vårt lingua franca, liksom inom så många andra områden då människor med olika modersmål behöver kommunicera på ett gemensamt språk. Att det idag spelas impro på engelska på svenska scener är inte särskilt unikt. I de flesta stora europeiska städer finns idag teatrar med engelskspråkig impro på repertoaren. Det är teatrar som också ofta har kursverksamhet på engelska. Detta gäller även inom större språkområden som tyska, … ››

En improvisatör söker sin flock

Att bygga »community« är något improvisationsteatrar ägnar sig åt med varierande framgång. Det är viktigt för att få kursdeltagare, sälja biljetter till föreställningar och nå ut till företag och myndigheter med workshops och underhållning. Och för att skapa en gemenskap kring vår scenkonst där den kan stötas och blötas, utvecklas och älskas. Vårt lilla land Men det är svårt i vårt lilla land att få fart på mötesplatserna och nätverkandet. … ››

Fyra skickliga skådespelare improviserar teater på nonsensspråket gibberish på en scen. Lotta Malmhester, Ana Stanisic, Micke Blomqvist och Martin Danielsson är iklädda mörk scenkostym. Improvisationsteater på Improvisationsstudion i Stockholm.

Space work for dummies

Helgkursen »Space work för improvisatörer« gick av stapeln nyligen. Mimskådespelaren Ana Stanišić ledde kursen på Improvisationsstudion, där hon också under året spelat i föreställningen »That´s Just Gibberish«. Helgkursen blev en nördig och kreativ resa i rörelsebaserat berättande. Impromagasinet ställde några frågor till henne: Vad är skillnaden på dans, mim, och »vanlig« teater? Som scenkonst ligger mim i gräslandet mellan dans och teater. I dansen kan det vara ett nöje att … ››

Lyssning är inte binärt

Vårt språkbruk avslöjar vår världsbild. Det finns en syn på lyssning som är »av« eller »på«. Lyssnar du? Jag lyssnar. Du lyssnar inte. I improvisationsteatern träder en annan syn på lyssning fram. Här pratar vi om lyssningen som en förmåga som vi kan bli bättre på. Vi kan alltid lyssna mer, observera mer, vara mer uppmärksamma.  Vår hjärna är lat Denna syn på lyssning som en förmåga tror jag är … ››

Två böcker – det levande arvet

Våren 2023 publicerades en ny svensk upplaga av Augusto Boals De förtrycktas teater. Vid samma tid gick 90-åriga Keith Johnstone, som skrivit Impro – improvisation och teater, ur tiden. Dessa två nu framlidna teatermän, båda födda på 1930-talet på varsin sida av jordklotet, har på ett grundläggande sätt påverkat vår syn på teaterns praktik och syfte. I sina böcker har de delat med sig av sina tankar och metoder till … ››

Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - kr