Hur fungerar fantasin egentligen? Var kommer alla idéer ifrån? Improstudion och Martin Geijer djupdyker i fantasins och kreativitetens spelregler i en serie för Impromagasinet i åtta delar.

Fantasin i Kroppen

Kommer du och kollegorna på idéerna precis efter att mötet är avslutat och ni står och eftersnackar i korridoren? Är det lättare att somna i soffan när du har svårt att sova? Brukar du få perspektiv på relationen när du har lämnat hemmet?

Jag har tidigare varit inne på hur fantasin, med hjälp av perceptionen, bygger en inre bild av verkligheten: vad som nyss hände, hur du läser rummet – och vad som verkar möjligt härifrån. Den där samlade känslan av “vad som går att göra nu” kan vi kalla din möjlighetsrymd.

Den här representationen utspelar sig samtidigt i kroppen och i hjärnan. Både via nervsystemet och hormonellt.

Och då blir nästa fråga nästan oundviklig: vilken kropp pratar vi om? För det är lätt att tänka att fantasin ”bor” i huvudet, medan resten av kroppen mest levererar energi och signaler. Men nervsystemet är inte en ensam ö i kraniet – det är ett helt nätverk, och stora delar av det ligger långt från hjärnan, med egna rytmer, egna reaktioner och egna sätt att påverka hur världen känns och vad som ens blir tänkbart.

Katthjärna i magen

Ett tydligt exempel är magen. Om vi bara ska mäta nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen så har bara matspjälkningsapparaten i sig nervceller en volym motsvarande en katthjärna – det enteriska nervsystemet (ENS) – ibland kallat ”den tredje hjärnan”. ENS är delvis autonomt och klarar stora delar av matsmältningens reglering på egen hand.

Är detta vad vi kallar för magkänsla?

Nja, ENS tänker inte i meningen att det formar medvetna bilder eller planer, men det bidrar hela tiden till kroppens inre tillstånd – och det tillståndet skickas vidare till hjärnan via nervbanor, framför allt vagusnerven. (Förlåt, där blev det plötsligt akademiskt – jag lovar att jag snart kommer tillbaka till korridoren efter mötet.)

Det betyder att vårt tänkande och vår fantasi aldrig uppstår i ett vakuum. De uppstår alltid i ett kroppsligt sammanhang.

Att börja se fantasin som något som sker i kroppen, snarare än trots kroppen, är därför inte flummigt utan i linje med hur nervsystemet faktiskt är organiserat. Det öppnar också för nya sätt att förstå kreativitet, intuition och tänkande: inte som något vi pressar fram med viljan, utan som något som uppstår när hela systemet – hjärna, kropp och omgivning – är i samspel.

När vi föreställer oss något – en framtida handling, en möjlig konflikt, en kreativ idé – sker detta i ett nervsystem som samtidigt reglerar puls, andning, muskeltonus, tarmaktivitet och hormonbalans. Fantasin är därför inte bara en kognitiv process, utan formas och färgas av en koordination mellan hjärnans modeller och kroppens tillstånd.

Så: idéerna efter mötet, sömnen i soffan och perspektivet när du lämnar hemmet är inte tre separata mysterier. De är variationer av samma princip: fantasin är en kroppslig process som hela tiden modellerar en möjlighetsrymd – och när du byter rum, rytm och kroppsläge kan modellen släppa sin tidigare tröghet och bli möjlig igen. Det gamla tipset att byta plats i mötet, röra på dig i en presentation eller rotera runt middagssällskapet när du vill börja “på nytt” får här sin förklaring.

Ses där ute – eller här inne!

Läs de tidigare inläggen om fantasin här:

https://improvisationsteater.se/impromagasinet/