När skrattar publiken?

ElinoElin Almén är skådespelare, komiker och improvisatör. Hon jobbar som kursledare och improvisatör på Improvisationsstudion där hon även driver Mixed Comedy Club, en humorklubb som blandar stand up och karaktärer. Hon gör också gör sketch- och busringningsprogram i P3 och uppträder som stand up-komiker

Gästen i ett lifegame beskriver sin drömman. »En trygg, äldre man med skägg«. Jag går upp och spelar jultomten – publiken gapskrattar. Om jag skulle översätta skämtet till en skriven rutin och framföra det på en stand up-scen »Jag skulle vilja ha en äldre man med skägg. Alltså är min drömpartner jultomten« skulle publiken antagligen knappt dra på munnen »Tror hon att hon är rolig eller?« Varför? Det är ju exakt samma skämt!

Jag är en humornörd och såna här frågor går jag igång på. »Varför ska man hålla på och analysera humor?« Därför att det vi skrattar åt speglar våra rädslor, brister, önskningar, det sociala spelet oss emellan, status, tankar, sanningar, kort sagt mänsklighet. Jag tror att humor kan ge oss värdefull information om vad det är att vara människa. Därför tänket jag i detta inlägg ta mig friheten att analysera just detta och jag kommer göra det utifrån de tre grenar jag själv rör mig inom: impro, stand up och skådespeleri.

En komiker jobbar ständigt med frågan när skrattar publiken? Det finns ingen i hela världen som kan säga att den sitter inne med svaret. Gränsen mellan skratt och tystnad är ibland minimal. Däremot kan man öva upp sig i att gissa och en del är så skickliga att de nästan alltid gissar rätt. Men allt spelar roll och även de bästa skämten kan falla platt. Det är just det som är så intressant. Att i den lilla minimala gränsen finns hela mänskligheten.

Som så många andra som håller på med både impro och stand up har jag ibland näst intill blivit irriterad över hur lätt det är att få publiken att skratta när man improviserar. Det kan räcka med att göra en schablonmässig karaktär (med ett hafsigt skådespeleri som aldrig skulle ha godkänts på en teaterscen) och säga det mest uppenbara. Medan man som stand up – komiker kanske har filat på ett skämt i flera veckor utan att få någon som helst respons. Men det är inte konstigt. Jag tror att impro har många fördelar när det kommer till humor. Oftast är det kvickheten och att vi får se det uppstå som vi skrattar åt mer än själva innehållet. Som i exemplet med jultomten. Av samma anledning kan en sketch vara hur kul som helst när man framför den för en publik men den var nästan alltid snäppet roligare när man satt och kom på den.

En grundpremiss för att vi ska skratta åt någons skämt är att vi tycker om personen som sa det. Detta kan ibland vara anledningen till att en publik sitter knäpptysta under en hel stand up – akt. Komikern kanske har uttryckt en åsikt som vi inte gillar eller bara har »ett oskönt sätt« och då »tycker vi faktiskt inte att det var roligt alls, så det så!« Men en människa som visar sin mänsklighet och som bjuder på att kasta sig ut i det okända mitt framför mina ögon tycker jag om, så är det bara.

Elin 5

Jag upplever också att publiken är mycket mer förlåtande när det kommer till impro »Herre gud dom hade ju inte förberett någonting…« Men om man inte lyckas i stand up eller regisserade sketcher är det som att »Din hjärna är inte ens kul när den har fått fnula! BYT BRANCH!«

Om man ska gradera publikkontakten i traditionell teater, stand up och impro och generaliserar lite så tänker jag att det kommer i just den ordningen – minst publik-kontakt i teater och mest i impro. Alltså har man större chans att uppnå »internskämt« med publiken i impro. En improvisatör upprepar ett misstag med flit, någon i publiken blir kommenterad av improvisatörerna som den som alltid kommer med konstiga förslag o s v. Vi kan nästan uppnå samma känsla som när vi sitter med våra bästa polare och bara blajar, vansinnigt roligt men skulle aldrig göra sig i en SVT-produktion.

Nu har jag pratat mycket om vad jag anser är improns fördelar inom humor (och det får jag eftersom det här är en improblogg) men det finns fantastiska fördelar med stand up och inrepeterade sketcher som man inte får någon annan stans. Ta gärna upp ämnet nästa gång vi ses så analyserar vi tillsammans.

Att få hålla på med alla dessa tre humorformer är en lyx. Jag både får kakan och får äta den (ett för övrigt väldigt skumt uttryck).

_________________________________________________________________________

förlagslogo

Bloggen om improvisationsteater
kommer till dig
med kärlek och omtanke
från Improvisationsstudion Förlag
redaktör: Sara Beer