‹ Tillbaka

Oss är en frälsare född

Det skojas ibland om att improgrupper är sekter. It´s funny because it´s true, osv. Vilka är då kursledarna som frälst gruppen med improvisationsteaterns trossatser och sakrament?

Efter många år som medlem i en improgrupp med en karismatisk ledare (som det var traumatiskt att lämna) har jag funderat på den frågan. När jag nu sedan några år själv varit kursledare inser jag att det är något mycket omvälvande med kulten som är improvisationsteater.

Min första idé var att det är lätt att bli sektledare om man har lite härliga idéer att jobba med (games & tekniker, storytelling-fomat) och att man lyckats samla några meningstörstande människor i samma rum. De kanske tror att de går på kurs »som en kul grej« – men så fort de inser att de varit tillsammans med ett gäng främlingar och glömt tid och rum och sin egen osäkerhet (om bara för ett ögonblick) är det kört. Det blir en drog. De vill dit igen. De vill tillbaka till den stunden då de glömde sig själva och rädslan plötsligt släppte.

Det behövs en hängiven herde

Men så har jag så klart förstått att det också behövs en hängiven herde för att sprida improvisationsteaterns gospel. Jag tog kontakt med några av våra mest älskade apostlar. Och de ville så klart spida ordet som blir kött på improscenen. De är skickliga demagoger som förtrollar sina adepter med förföriska formuleringar och uppbyggliga tröstande sentenser.
Håll i hatten. Frälsningen är nära!

Janne Berg, Stockholms Improvisationsteater
Sälj inte ut din karaktär för skratt.
En bra improföreställning är som ett bra julbord med många smaker, inte bara en jävla godisbuffé.
Hela historien finns i din medspelares ögon, våga vara tyst och se varandra på scenen.
Frida Sundström, Improverket
Jag brukar säga att när impro är som bäst när ingen är smart och tänker. (Kanske är det en stund av frihet från sitt ego) och att ”impro är som en skapelseberättelse i realtid.” Överlag refererar jag ofta till bibeln, koranen och typiska mytologiska berättelser som överlever och överlever. Kanske kommer min sägning från Martin Geijer? Det brukar vara så. Jag har en sägning som jag vet kommer från Janne Berg : ”Jag varnar er, impro är jättebarnsligt”. Något jag också ofta säger är ”du måste veta din uppgift”. Jag verkar ju vara en riktig sektledare.
Hjalmar Hardestam, Göteborg Comedy Improv Club
Här är tre bra sägningar som ligger bra i mun: Om fel, gör det mer. Öka istället för att söka. Alltid du, alltid nu. Och ett sista generellt tips är att se impro som färdighetsträning med förmågor en behöver öva upp. Så hitta eller skapa en grupp och öva impro tillsammans.
Lotta Malmhester, Improvisationsstudion
Något jag säger ofta är: “Gör, gör, gör!” Gå in och var sysselsatt, till exempel med spacework. Det saktar ner det enorma flödet av tankar och idéer och hjälper dig att vara i situationen med dina medspelare. Sedan är ju acceptans sån jädra bra grej. Då funkar vilken urkonstig och originell idé som helst. Och (då går) spontaniteten före storytelling – alla dar i veckan.

Fint, va? Önskar er alla ett underbart 2024 i improns saliga famn!

Sara Beer

Sara Beer är frilansskribent, dramatiker och pedagog. På Improvisationsstudion håller hon kurser i improvisationsteater och att skriva dramatik. Hon är också redaktör för Impromagasinet.

Dela den här artikeln med någon på...

‹ Föregående artikel

Improns lingua franca

Nästa artikel ›

Vad ska vi ha publiken till?
Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - kr