‹ Tillbaka

Space work for dummies

Helgkursen »Space work för improvisatörer« gick av stapeln nyligen. Mimskådespelaren Ana Stanišić ledde kursen på Improvisationsstudion, där hon också under året spelat i föreställningen »That´s Just Gibberish«. Helgkursen blev en nördig och kreativ resa i rörelsebaserat berättande. Impromagasinet ställde några frågor till henne:

Vad är skillnaden på dans, mim, och »vanlig« teater?

Som scenkonst ligger mim i gräslandet mellan dans och teater. I dansen kan det vara ett nöje att se kroppar röra sig utan att man behöver förstå vad det handlar om. Men på teatern är ju berättelsen i fokus. Mimen rör sig däremot i gränslandet mellan en koreografi och det narrativa. För mig är mimen alltid med fokus på berättelsen, men den kan ha en koreografisk ingång också. Det är det som jag tycker är spännande med mim och som mimskådespelare.

Det var intressant för mig när jag började jobba med improvisationsteater och att verkligen inse hur mycket mim och pantomim som improvisatörerna faktiskt använder. Det är också intressant att begreppet »space work« inte är vanligt i mim-svängen – då kallas det pantomim eller mim-plastik och isolation. När jag fick erbjudande om att hålla den här kursen lät det spännande eftersom pantomimen används så mycket – men utan att det finns någon mim-teknik bakom, trots att improvisatörerna mimar på scen hela tiden.

Vad menar du med pantomim?

Ordet »pantomim« kommer från forngrekiska pantómimos som betyder imitera (mimos) allt (panto). Det finns olika skolor inom mimen, precis som inom dans och teater och inom improvisationsteatern också för den delen. Pantomimen förknippas med den skola som den polske mimskådespelaren och teaterchefen Henryk Tomaszewski utvecklade. Hos honom studerade och arbetade även Stanislaw Brosowski som sedermera blev professor på mimutbildningen på högskolan i Stockholm. Andra skolor inom mimen förknippas med den franska scenkonstnären och pedagogen Étienne Decroux och hans adept Marcel Marceau. Tyvärr präglas bilden av mim fortfarande av den typen av mim som gjorde Marcel Marceau till rockstjärna. Han satte mimen på kartan med sin clown – med vitt ansikte, vita handskar och randig tröja. A blessing and a curse. Han blev så stor att det finns en uppfattning om det är vad mim är.

Fyra skickliga skådespelare och en musiker improviserar teater på nonsensspråket gibberish på en scen. Maria Olofson, Lotta Malmhester, Ana Stanisic, Micke Blomqvist och Martin Danielsson är iklädda mörk scenkostym. Improvisationsteater på Improvisationsstudion i Stockholm.
Ana Stanisic, Lotta Malmhester, Micke Blomqvist och Martin Danielsson i That’s Just Gibberish!

Vilka är dina bästa tips för att bli bättre på space work?

Man kan lägga upp det I två kategorier. Den ena är…

»Så här gör du för att våga«

1.Ta det lugnt.

2. Börja och avsluta en rörelse på samma sätt som du börjar och avslutar en mening.

3. Space work är kul! – gör det till 100%, gör det fullt ut, annars är det som om du viskar ett skämt. Vi vill höra det, vi vill se det.

4. Var inte rädd för att göra fel. Ju mer man gör, ju mer man skämmer ut sig ju bättre blir man. Det är något män generellt är bättre på. När det landar i det där tekniska blir det så himla mansdominerat. Kvinnor tvekar ofta inför att misslyckas med teknik, så det blir någonting som snubbar blir bättre på – för att kvinnor enligt mig behöver våga vara dåliga, då talar jag även om mig själv.

Den andra är…

»Praktiken«

1. Prova att göra saker på riktigt. Hur öppnar man en dörr? Öppna en dörr och känn efter. Gör det sen igen och gör det likadant en meter ifrån dörren. Om du ska bära något tungt, prova att göra det på riktigt. Då märker du vad som händer med din kropp.

2. Använd så få rörelser som möjligt. Ju fler rörelser ju suddigare blir det att titta på. Om du ska ta av dig en mim-rock, använd bara så många rörelser som du behöver för att få av dig rocken – ta av högerarmen, vänsterarmen, ta rocken och häng upp den. Fyra rörelse. Ju mer du fladdrar med händerna och är omedveten om dina egna ticks ju otydligare kommer ditt space work att vara.

3. Våga sedan ifrågasätta varandra och hjälpa varandra. Våga fråga om det ser logiskt ut för publiken. Det spelar ingen roll hur det känns för dig om publiken inte fattar vad det är du gör.

4. Och filma dig själv. Definitivt.

P.S. Kolla också in mimplattformen för info om träning och vad som händer inom mimkonsten i Sverige och internationellt.

Ana Stanišić

Ana Stanišić är mimskådespelare, koreograf, manusförfattare och regissör utbildad på mimutbildningen i Stockholm under ledning av professor Stanislaw Brosowski. Hon har varit verksam på flera teatrar runtom i Sverige, bland andra Malmö Stadsteater, Västerbottensteatern, Pantomimteatern och Unga Klara.

Dela den här artikeln med någon på...

‹ Föregående artikel

Lyssning är inte binärt
Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - kr