Improvisatören Palle Söderberg läser för barnen och hittar en lösning för sin improabstinens, men frågan är hur hållbar lösningen är i längden.
På kvällen läser jag Vem räddar Alfons Åberg? för barnen. Alfons har det ensamt. Han leker inte med någon. Men som tur är kommer Mållgan, en osynlig vän och hemlig kompis. Mållgan lyder alltid och gör precis som Alfons vill.
När barnen har somnat ligger jag kvar en stund. Kroppen är nere i varv och tankarna kommer till mig. Fantasier om impro. Jag spelar med Mållgan och Mållgan. Det är succé. Det är inte en kronologisk föreställning utan mer som ett montage eller en film-trailer, bara godbitarna är med. Jag kommer med briljanta repliker och callbacks. Jag spottar ur mig ordvitsar, ingen tycker det är det minsta töntigt utan bara roligt och imponerande. Ordvitsar är coolt. Publikens skratt är som vacker musik. Scenerna är inte bara roliga, dom är också vackra och poetiska. Det där är såklart inte mina ord, utan det hör jag från publiken, som dröjer sig kvar i gradängerna efter showen. Dom vill inte riktigt slita sig, dom vill stanna kvar i upplevelsen.
Sen pandemin kom har jag bara fått spela med Mållgans, och även om dom är toppen på många sätt, blir felet med dom blir allt tydligare. När jag får slut på ideer, vänder jag mig mot någon Mållgan och hoppas att dom ska ta något initiativ, överraska mig, men dom bara står där och ler, och väntar in mig. Sen går dom. Jag börjar upprepa mig, dra gamla grejer, det känns krystat och ospontant, knappt som impro alls. Jag bryter föreställningen, bryr mig inte om att lyssna på publikens eftersnack.
Jag läser vidare i boken istället. Alfons har fått en vän, en riktig bäste-kompis, Viktor. Det är härligt. Härligt att leka. Men det kan vara besvärligt också, Viktor kan tjura och tycker inte alls precis som Alfons vill. En del dagar är de hur osams som helst. Och ändå är de bäste-kompisar! Hur kan det vara så?
Jo, för att en riktig bäste-kompis-improvisatör kommer alltid när man verkligen behöver. Aldrig att ni skulle lämna en i sticket, när det blir läskigt kommer ni genast och räddar en. Jag saknar er, saknar att bli överraskad och få överraska. Det har blivit för mycket Mållgan och för lite Viktor och Milla på senaste. (Ni som inte vet vem Milla är, läs gärna böckerna, dom är korta och bra.)
Den tiden kommer när vi kan ses på nära avstånd igen på en scen och i en gradäng. Hoppas det blir snart. Mållgan tar inte illa upp.
Palle Söderberg
Palle Söderberg, Improvisatör, skådespelare och kursledare på Improvisationsstudion
